Misslyckandets Kunskap

"Den största läraren är misslyckande" - Yoda

I den moderna och ofta hektiska tillvaron breder lyckans skugga ut sig runt oss på många sätt. Genom sociala medier, TV och nyheter får vi en glimt av framgångsrika individer. Vi ser företagare med ekonomiskt välstånd, lycka och framgång. Vi ser influencers med egna klädkollektioner, framgångsrika podcasts och företagsimperium. Det är naturligt att undra om det är något särskilt speciellt med dessa personer som lyckas i allt de tar sig för. Kanske finns tanken att om jag själv skulle försöka starta ett företag, en podcast, eller skapa en klädkollektion, skulle jag inte lyckas som dem. Jag skulle förmodligen misslyckas och bli lämnad med ett ofullbordat projekt och krossade drömmar.

När vi betraktar framgångsrika individer är det lätt att känna på det viset. Men vad ser vi egentligen? Vi ser dessa människor där de är just nu. De har inte alltid varit framgångsrika; även för dem fanns det en första gång. Första gången de genomförde en affärsuppgörelse, spelade in ett podcastavsnitt eller skissade på en affärsidé. Tror du att de lyckades på första försöket? Det tvivlar jag på. Faktiskt är jag övertygad om att de misslyckades många gånger innan de uppnådde den framgång du ser idag när du betraktar dem. Vi ser inte dessa misslyckanden; vi ser bara deras framgång. Vi ser inte den ångestfyllda kvällen innan en presentation eller föreläsning, vi ser inte de dåliga investeringarna eller bakslagen. Men de existerar. De existerar eftersom ingen människa lyckas med allt på första försöket. Alla misslyckas. Skillnaden mellan en framgångsrik individ och en som inte är det ligger i deras syn på misslyckandet. Uppfattar de det som en lärdom eller som ett monster? Naturligtvis spelar slumpen också en betydande roll i allas liv. Även en genialisk affärsidé faller platt om den inte stämmer överens med rådande tid. Men jag vill framhäva potentialen i misslyckanden. Det finns en enorm potential i att misslyckas.

Inlärningspsykologi, vilken är förankrad inom den omfattande forskningstraditionen för kognitiv beteendeterapi (KBT), påpekar att mänskliga individer, från spädbarnsålder till livets slutskede, genomgår erfarenheter som formar deras tankemönster, känsloliv och beteendemönster. Det är genom denna process som kulturella normer tar form och samhällsstrukturer utvecklas. Individer föds och sedan genomgår de en kontinuerlig läroprocess genom sina erfarenheter. När en individ exempelvis får erfara att en spisplatta är varm, undviker de att placera handen där igen. På liknande sätt formar misslyckanden inom matematiken i grundskolan individers självuppfattning om sin egen oförmåga inom ämnet. Det är således genom våra samlade erfarenheter som vi blir de personer vi är idag. Det är därför misslyckandet anses vara den främsta läromästaren.

Ett enkelt exempel kan belysa denna tankegång. Tänk dig att du har tillgång till en fotboll och ett fotbollsmål. Vid ditt första försök att sparka bollen missar du målet. Ett möjligt utfall av detta är att du intalar dig själv att fotboll inte är något för dig, och du väljer att avstå från vidare försök. Alternativt kan du bestämma dig för att prova igen. Med utgångspunkt från din tidigare erfarenhet siktar du lite mer noggrant och skickar bollen rakt mot målet, men denna gång missar du målet högt över det istället. Vid detta tillfälle står du inför valet att ge upp eller ge det en ny chans. Andra sparken var mer exakt, vilket berodde på att du lärde dig av din tidigare erfarenhet och justerade din teknik. När du gör ett tredje försök använder du nu dina tidigare två försök för att både sikta rakt och lägre. Denna gång lyckas du träffa målet och framgången blir ett faktum.

Detta mönster är karakteristiskt för många aspekter av livet. Vi prövar och försöker om och om igen. Slutligen når vi framgång. Genom misslyckanden lär vi oss hur vi kan förbättra oss inför nästa försök. Dock är rädslan för misslyckande påfrestande och ångestframkallande. Den kan hämma vår kreativitet och vårt skapande. Många begraver sina drömmar, slutar försöka och ger upp på grund av rädslan för misslyckande. Individen utövar emellertid en förmåga att rationalisera och rättfärdiga sin tillvaro på ett skickligt sätt, vilket möjliggör tillfredsställelse trots eventuella hinder eller misslyckanden.

Om vi blott vågar släppa rädslans bojor, och modigt prövar, en gång och ännu en, skall vi snart finna framgången dold, precis bakom nästa misslyckandes slöja.